Serum #21 - 2004

År 2004 firade vi femårsjubileum. Ett väldigt glatt omslag blev det, och Mårten Melins ledare gick så här:

KLUNKAR OCH STOLLAR

Fem år är inte så mycket kan man tycka. Men hur många litteraturtidskrifter blir så pass gamla? Jag har i alla fall en drös hemma som kommit i sådär en tre nummer: Öppna ögon, YEAH!, Houdini, Scheherazade, Megafon… Det är inget fel att bara komma ut i tre nummer, men har man kommit ut med tjugoen kan man få gilla läget lite tycker jag.

Tänker man på hur mycket en människa lär sig de fem första åren kan man baxna lite: gå, prata, tänka… Kanske lär man sig läsa också. Så mycket som man lär sig de fem första åren av sitt liv kommer man aldrig i närheten av sedan. Och Serum har lärt sig, och oss, mycket.

Den där dagen på Kvarnen för snart sex år sedan, när undertecknad, Tomas och Tomas satt och planerade en tidskrift, då anade vi inte att det skulle bli tjugoen nummer. Jag minns när vi plockade upp Serum # 1 ur kartongerna från tryckeriet, då kändes det fantastiskt att det blivit ett nummer! Som inte var kopierat, inget fanzine, nej faktiskt en riktig tidskrift med ISSN och allt! Och på releasepartyt på gamla Inkonst kom det 52 betalande (polisen kom också, de betalade inte trots att vi försökte), och vi kände säkert inte ens hälften av de människorna. Var kom de ifrån? De undrade säkert samma sak om oss. Men vi förstod att vi behövdes, att vi var efterlängtade.

När jag bläddrar igenom gamla papper känns det som vi gjort en massa konstigt i början. I april 1999 arrangerade vi en skrivarkurs med Ninni Holmquist. Jag menar, en skrivarkurs?! Men Ninni verkade nöjd, och betalt fick hon ju också. Att vi arrangerade en filmvisning på Malmöfestivalen 2000 hade jag glömt, filmen var Fear & Loathing In Las Vegas. Ganska passande ändå.

En massa uppläsningar och fester har vi arrangerat under åren, fler än antalet tidskrifter. Första kvällen på Panora var lika vansinnig som lokalen var späckad med folk. Konferenciern stod till slut och vrålade ordlöst i mikrofonen. Ingen verkade bry sig nämnvärt.

Vissa har läst eller uppträtt en gång, andra fler: Jonas Bergh, Quit Your Dayjob, Niklas Åkesson, L T Fisk för att nämna några. Panora gav vi upp efter ett tag för att istället söka lyckan i stans utkanter, på Mässingshornet i Kirseberg. Det var lite lugnare där. Roliga grejer hängde i taket. Där föddes Markus Räihäs drink Serum Supreme, och där serverades korvåmosbrickor när vi släppte korvnumret. Jag tog en vegovariant och livet var gott att leva.

Malmöfestivalens scener har vi terroriserat i omgångar; självaste Kulturmanegen släppte in Cirkus Serum med iodine Jupiter i spetsen. Det var ett tag sedan. Mer nyligen (19 augusti 2003) gjorde vår Sture Dahlström-kväll succé i Ordtältet. Besökarna kan inte haft en aning om vad som skulle hända, men de verkade lyckliga och ville köpa fler Sture-nummer än vi hade tagit med. Poeter mot krig-kvällen två dagar senare var också lyckad. Loftet på Hedmanska gården tog emot oss 22 mars tidigare under året. Det var trevligt. Gör vi gärna om!

Och ni, era stackare som inte bor i Malmö, vi har försummat er. Men Göteborg har vi i alla fall besökt flera gånger, i samband med bokmässan. Senast 27 september 2003 arrangerade vi, tillsammans med bokhandeln Obra, en läsning på Bommens Salonger i september. Serum trivs bra i Götet, den saken är klar.

Hemvistelser har kommit och gått under åren. Från Vårgatan via Mäster Henriksgatan till… Mäster Henriksgatan igen. Säkert hemma hos någon trångbodd redaktör emellanåt. Och apropå redaktörer har Serum-redaktionen också varierat något genom åren. Som sig bör.

Slutligen är det ändå Serumblaskorna som står där i hyllan och syns. Bångstyriga, ständigt omformaterade, än med rygg, än utan. Någon gång en bok, en annan gång en serietidning eller CD-skiva. Håller de än? Även de äldre tidningarna? Sånt ska man kanske inte svara på själv. Men jo, med något undantag gör de faktiskt det tycker jag. En otroligt massa människor har medverkat i Serum, några kända, de flesta okända och oetablerade. När andra tidskrifter blivit alltmer elitistiska har det funnits plats i Serum. Och vi har på köpet lärt känna en massa roliga människor.

I Serums kölvatten har det dykt upp andra tidskrifter och scener för ung litteratur i Skåne, vilket är jätteroligt. Vi har till och med känt att vi har kunnat dra oss tillbaka en aning med live-arrangerandet och koncentrerat oss på tidskriften.

Tack alla som följt med oss.
Tänk ändå, tjugoen nummer. Och tjugotvåan är på gång.

MÅRTEN MELIN